Stiftelsen för Östersjölaxen kräver nu ett omedelbart stopp efter svaga och hotade fiskbestånd i Östersjön under minst fem år.
– Vi måste agera och göra något snabbt, nu. Alla tecken tyder på att något är allvarligt fel i vårt innanhav och det är vår tro och övertygelse om att det kan kopplas samman med ett överfiske på Östersjöns motor, sillen/strömmingen. Det finns ingen mat i havet helt enkelt och läget är akut, säger Stiftelsen för Östersjölaxens ordförande Axel Wenblad.
Brev
Kravet, i form av ett brev, har lämnats över på plats i Bryssel av Stiftelsens generalsekreterare Thomas Johansson. I brevet sägs att även bifångster ska omfattas av fiskestoppet och att stoppet ska omfatta alla svaga och hotade bestånd, oavsett art.
– Vi framför det här kravet mot bakgrund av en katastrofal laxsäsong 2023 med mycket dålig uppvandring i våra älvar och åar. Alla tecken hittills för 2024 pekar i samma tråkiga riktning och vi anser inte att vi kan sitta och invänta fångstrapporterna för en säsong som redan har gått. Något måste göras och det måste göras nu, fortsätter Axel Wenblad.
Försiktighetsprincip
Stiftelsen har upprepade gånger efterlyst det som kallas för en försiktighetsprincip.
– Det dags att faktiskt använda den principen nu och stoppar allt fiske medan vi tar reda på vad som har hänt i havet. Vi menar att det nuvarande systemet för att fastställa fiskekvoterna i Östersjön är för trubbigt, för långsamt och vi även måste väga in det vi nu ser i våra älvar och åar. Forskarna gör vad de kan med de verktyg de har idag men nu måste vi ta hänsyn till det vi också ser, ute i våra vatten, menar Axel Wenblad.
Fiskestopp
Kravet, ett fiskestopp under minst fem år efter alla svaga och hotade fiskarter, ska även omfatta det som kallas bifångster, exempelvis då lax fångas i samband med fiske efter andra arter.
– Fem år är egentligen för kort tid. När norrmännen stoppade sitt torskfiske så tog det runt 20 år innan bestånden hade hämtat sig men fem år ger oss tid att ta reda på vad som har hänt och förhoppningsvis så kan svaga och hotade bestånd återhämta sig under tiden. Då kan forskarna ta reda på varför utvandrande lax och öring dör ute i havet, varför spiggen tagit över vikarna i Mälaren, vart gäddan och abborren har tagit vägen och varför det är så ont om sill/strömming. Det är frågor som vi måste få svar på, inte medan vi fiskar upp de sista resterna av hotade arter, utan medan vi inte fiskar alls, säger Axel Wenblad.
Bild:
Stiftelsen generalsekretare Thomas Johansson med brevet till kommissionen med kravet på ett direkt och omedelbart femårigt fiskestopp efter alla svaga och hotade arter i Östersjön
Brevet
Stiftelsen för Östersjöälaxen är en oberoende stiftelse, under beskydd av kung Carl XVI Gustaf. Vår vision är att återfå livskraftiga självreproducerande bestånd i de ursprungliga lax- och öringförande Östersjöälvarna.Vi arbetar aktivt för att stödja och utveckla den lokala laxförvaltningen i alla laxälvar som mynnar i Östersjön. Starka bestånd ger ett attraktivt sportfiske och skapar förutsättningar till arbetstillfällen genom en utvecklad fisketurism.
Det är med stor oro som vi konstaterar att alla tecken pekar mot att 2024 års säsong och uppvandring av vild lax i våra vildlaxälvar ser ut att bli lika dålig som katastrofåret 2023. Något mycket allvarligt och dramatiskt har hänt ute i havet och 2023 så vandrade bara en tredjedel av normal uppvandring av lax upp i Torneälven, för att ta ett exempel. I våra kontakter med landets förvaltningsorganisationer så ser det likadant ut praktiskt taget över allt. Det är rapporter om låga fångster i antal och mycket dålig uppvandring av vild lax och öring som går upp i älvarna och åarna för att leka.
Det innebär att idag redan hotade och svaga bestånd riskera att kollapsa.
Från vår horisont så är detta resultat av årtionden med överfiske, ett överuttag av en mängd olika arter – inte minst Östersjöns motor sill/strömming. Det är den enskilt viktigaste arten i vårt innanhav och det är sill/strömming som är mat för laxen och öringen på sin vandring till uppväxtområdena i södra Östersjön.
Beräkningarna och modellerna utgår också hela tiden ifrån maximala uttag, ett maximalt fiske och vi ifrågasätter rättvisan i att hela tiden prioritera en grupps krav och önskemål. Fiskepolitiken kan inte baseras på att en enda grupp hela tiden har bättre rätt till fisken i havet än andra grupper.
Vi konstaterar också att de modeller, de beräkningarna som forskarna använder för att ta fram det vetenskapliga underlaget för fiskekvoterna i Östersjön inte är tillräckligt anpassade för den rådande verkligheten. Reaktionerna kommer för sent samtidigt som det finns alltför stor osäkerhet när det handlar om hur mycket fisk det finns ute i havet. Följden blir fortsatt för stora uttag, för höga kvoter och ett fiske på svaga och hotade bestånd.
Ett exempel:
Laxen i Ljungan nådde precis över gränsen under 2023, några enstaka extra individer vandrade upp vilket medför att fisket i hela Bottenhavet öppnas upp därför att de modellerna forskarna är satta att arbeta med och efter säger det.
Ett annat exempel:
Beståndet av skarpsill är hotat och där minskas kvoterna samtidigt som fisket efter sill/strömming tillåts fortsätta trots alla larmrapporter.
Så som kvoterna sätts idag så tillåts inga bestånd att få växa till och så snart de visar på minsta tecken på en återhämtning så höjs kvoterna. Detta måste få ett omedelbart slut och Stiftelsen för Östersjölaxen föreslår ett totalt fiskestopp på hotade och svaga bestånd, exempelvis vild lax, torsk, sill/strömming, skarpsill och det ska inkludera allt fiske, även bifångster. Ett stopp som bör gälla under åtminstone en femårsperiod.
