Frågor och svar

Stiftelsen, en insamlingsstiftelse, utser sin egen styrelse och vi står under kontroll av Länstyrelsen i Norrbotten och av Insamlingskontroll för vårt 90-nummer.

Stiftelsen arrenderar och löser in fiskeområden och får på det sättet bort fångstredskap, laxfällor exempelvis.

2011 så fanns det 643 laxfällor längs den svenska Östersjökusten.

2020 så fanns det 281 laxfällor kvar.

Stiftelsen lämnar också bidrag till olika projekt ute i våra vatten och stöttar våra förvaltningsorganisationer. Stiftelsen finns också representerad i en rad olika grupper, sammanslutningar och mer officiella organ där vi framför våra synpunkter.

Stiftelsen arrenderar idag 126 områden längs den svenska Östersjökusten. 

Vi är ofta med på möten med ICES, HELCOM och BSAC i frågor gällande förvaltning och nyttjande av Östersjölaxen.

Vi sitter med i flera arbetsgrupper tillsammans och i nära samarbete med WWF, Naturskyddsföreningen, Sportfiskarna, Älvräddarna, Östersjölaxälvar i Samverkan, Seff, Naturturismföretagarna, Branschorganisationerna (Redskapstillverkarna), Sveaskog och Fiskevattenägareförbundet.

Vi har löpande och nära kontakt med vildlaxälvarnas förvaltningsorganisationer för att ytterligare stärka detta för oss och för laxen så viktiga nätverk.

Vi ser vår vilda lax och våra vilda öring som en stor, värdefull resurs som en levande fisk i våra strömmande vatten som nynnar ut i Östersjön. En resurs, som om den får finnas kvar och kan fortplanta sig på ett naturligt sätt kan bli grunden för en besöksnäring med sidoverksamheter som kommer hela samhället till gagn. Har vi vild lax och vild öring i våra älvar och åar så kan det skapa arbetstillfällen och utvecklas till verksamheter som en hel bygd kan leva.

På sikt så hoppas vi också att vi ska kunna bygga så stabila bestånd att det går att bedriva ett småskaligt, kustnära yrkesfiske.

Läs mer om vår vision

Generellt så vill vi att vetenskap och forskning i högre grad ska styra hur fisket bedrivs i vårt innanhav, Östersjön. Idag bildar de vetenskapliga råden från ICES, det Internationella Havsforskningsrådet en nivå från vilket Eu:s fiskeministrar, de olika medlemsländerna, kompromissar och förhandlar fram kvoter ifrån. Vi tycker inte att det är ett bra system därför att du inte kan förhandla med naturen. Håller ett bestånd på att kollapsa så vill vi att försiktighetsprincipen istället används, snabbt och direkt. 

Stiftelsen har därför krävt ett totalstopp för all storskalig trålning efter sill/strömming, för att ta ett aktuellt exempel.

Ser vi tecken på att något är fel, stoppa direkt och ta reda på orsaken. Det är det vetenskapliga sättet att agera – inte att sätta sig ned och förhandla. 

Det gör vi inte men det är våra huvudfrågor, de två arter som vi har fokus på. Vi har valt att arbeta med vår vilda lax och våra vilda öring därför att vi ser de två arterna som värdefulla resurser. Sedan har vi tagit ställning i frågan om storskalig trålning efter andra fiskarter, kvoter för fisket i Östersjön, miljögifter och en rad andra frågor som berör det sköra ekosystem som vårt innanhav tillsammans med anslutande vatten, älvar, åar bäckar och sjöar, utgör. Allt hänger ihop som bekant.

Till att börja med så har vi efterlyst en inventering så att vi vet hur många sälar och skarvar det finns. Det är viktigt för veta vilka åtgärder som kan bli effektiva och för att ta reda på hur stor påverkan de här två har på bestånden i havet, och då inte bara på lax och öring. Sälen flyttar på sig över stora områden och det gör även skarven så därför bör vi ta reda på hur många de är.

Efter det så har vi förslagit förvaltningsplaner lika de vi idag har för exempelvis älgen ute i skogarna. 

Absolut, du kan antingen stödja oss med en donation eller bli laxskyddare. Här på hemsidan hittar du olika val för att göra en donation direkt via Swish och på hemsidan för laxskyddare så kan du bli laxskyddare och få en bok eller en mössa som en av våra laxskyddare.

Vi tar tacksamt emot alla bidrag och alla pengar går direkt ill att skydda den vilda laxen och den vilda öringen.

Förutom det namnet säger, att den odlade laxen/öringen föds upp i dammar eller kassodlingar och sedan sätts ut i olika vatten, så kan du se en skillnad. Odlad lax/öring fenklipps och den så kallade fettfenan, som sitter bak mellan ryggfenan och stjärtspolen, klipps bort. Fettfenan är den lilla fenan längst bak, strax innan stjärten.

Det finns tyvärr en rad hot – miljögifter, överfiskning, vandringshinder i form av kraftverk och dammar och rester av en omfattande flottning i våra strömmande vatten. Den vilda laxen hotas även av en stor utsättning av odlad lax och öring som riskerar att spä ut genbanken vilket leder till att lax och öring tål sjukdomar, parasiter och klarar vandringen betydligt sämre.

Enkelt svar: Ja

Den vilda laxen och den vilda öringen är en genbank för framtiden och den vilda laxen och den vilda öringen tål dessutom sjukdomar långt mycket bättre än de odlade fiskarna.

På sikt ger detta en smal genetisk bredd i det odlade materialet. Kompensationsodlingarna i utbyggda älvar låg också relativt kustnära varför smolt som satts ut från dessa odlingar generellt generellt återvände till sina älvar senare än våra vilda laxbestånd. Idag skiljer sig återvandringstiden mellan vilda och odlade laxar cirka 10-15 dagar, med vild lax som kommer först.

Lax och öring kläcks i sitt vatten, sötvatten där de stannar några år innan de vandrar ut som smolt. Här är det viktigt att komma ihåg att öringen har ett annat vandringsmönster. Öringen kan stanna längre, vandra en kortare sträcka längs kusten innan den sedan kommer tillbaka. Så i fortsättningen är det laxens vandring som beskrivs.

Laxen är en vandringsfisk och genomgår flera tuffa moment under sin livstid. Laxungarna föds på våren och stannar i älven ett par år. De förbereds sedan för ett liv i havet, blir silvriga och kallas då smolt. Smolten vandrar mot havet, och det första havsåret är kritiskt. De måste hitta föda samt undvika predatorer. De flesta laxar vandrar till södra Östersjön där de växer snabbt. Efter ett par år vandrar de tillbaka mot sina hemälvar.

Laxen och öringen skiljer sig också åt när de kommer tillbaka till sitt vatten. Laxen äter ingenting fram till leken medan öringen jagar mat.

Här kan du läsa mer om laxen

Inte helt och fullt men mycket pekar på att de känner igen sitt vatten, sitt sötvatten. Det är fortfarande så att vi inte vet allt om den vilda laxen och den vilda öringen och fortsatt forskning pågår.

Inte riktigt, det är delvis en myt men laxen och öringen, när den vandrar tillbaka till sin älv, sitt vatten och den kommer att vandra upp och leka i närheten av där den en gång kläcktes.

Det stämmer. Det här handlar om extremt välanpassade fiskar som har anpassats för just sitt vatten över tiotusentals år. När laxar har studerats så ser det ibland ut som om de tittar upp ovanför vattenytan för att bedöma ett hinder, ett vattenfall eller en fors. Notera nu att det ser ut så vilket inte är detsamma som att laxen faktiskt gör det – däremot så kan de hoppa 5-6 meter och de kan simma mot strömmande vatten där vi människor skulle vara helt chanslösa. Laxen har en enastående förmåga att ta sig upp och förbi mycket höga vattenfall, forsar och strida strömmar.

Nej, det svenska Livsmedelsverket avråder från att äta det som kallas fet fisk från Östersjön – lax, öring, sill/strömming exempelvis. Det beror på att den fisken innehåller för höga halter av gifterna PCB och Dioxin. Det gäller både odlad och vild lax/öring.

Livsmedelsverket: All fisk är inte nyttig

Runt Östersjön sätter kraftbolagen årligen ut nära 5 miljoner laxsmolt. Detta är mer än vad den vilda produktionen (ca 2,8 miljoner) från Östersjöälvarna är idag. Den odlade laxen har en sämre överlevnad i havet än den vilda, vilket bidrar till att laxfångsten i havet och längs kusten idag till 70 % utgörs av vild fisk.

Fiskar har ett skyddande slemlager längs hela kroppen som skyddar mot olika sjukdomar. Tar du i en fisk med torra händer så kommer detta skyddande lager att skadas vilket innebär att fisken kan angripas av sjukdomar.

Catch and Release:

• Blöt dina händer innan du tar tag i fisken, runt stjärtroten.
• Ta loss kroken försiktig – lyft inte upp fisken ur vattnet om det är möjligt.
• Håll fiske på rätt köl, i vattnet en stund så att du ser att den mår bra innan du släpper den.

Havs- och vattenmyndigheten sätter ramarna – men förvaltningsorganisationerna ute i våra älvar, åar och sjöarna kan sätta snävare ramar, hårdare regler med hänsyn taget till hur fisken, bestånden mår.

Det är det som ligger i begreppet en beståndsbaserad förvaltning.

Landets Länstyrelser kan även gå in och reglera fisket och bland annat ge dispanser från gällande regler.

Det gör Havs- och vattenmyndigheten.

Varje år så lämnar det internationella havsforskningsinstitutet, ICES, som består av hundratals forskare, en rekommendation som lämnas till EUs fiskerikommission. Det är Ministerrådet (meldemsländernas fiske-ministrar) som sedan fattar beslut om fiskekvoter, tider med mera som rör fisket.