Unga laxar i Vättern ändrar sitt beteende och sina rörelsemönster när de kommer i kontakt med kokainrester. Exponerade fiskar simmar upp till 1,9 gånger längre per vecka jämfört med andra individer. De förflyttar sig dessutom upp till 12,3 kilometer längre över sjön.
Det visar en studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Forskare vid SLU har granskat hur föroreningar från kokain påverkar vattenlevande djur. Studien publiceras i tidskriften Current Biology. Den visar att kokainrelaterade ämnen förändrar både rörelsemönster och spridning hos unga atlantlaxar i det vilda.
Illegala drogföroreningar utgör ett växande miljöproblem globalt, enligt Jack Brand, forskare vid SLU och en av studiens författare. Många ämnen utsöndras efter användning. De passerar genom avloppsreningsverk som saknar teknik för att avlägsna dem helt.
Kokain och dess nedbrytningsprodukter upptäcks numera regelbundet i sjöar, floder och kustvatten världen över. Ämnena har även påträffats inuti vattenlevande djur. Dessa substanser är problematiska eftersom de påverkar hjärnan vid mycket låga koncentrationer. Detta ger dem stor potential att ändra djurens naturliga beteende.
Naturligt ekosystem
Forskningen har genomförts i ett naturligt ekosystem, till skillnad från tidigare laboratorieförsök. Laboratoriemiljöer fångar sällan komplexiteten i verkligheten. Forskarna exponerade unga laxar för miljörelevanta koncentrationer av kokain och metaboliten bensoylekgonin. Rörelserna följdes sedan i Vätterns vatten.
Bensoylekgonin är den huvudsakliga nedbrytningsprodukten av kokain och förekommer ofta i vattenmiljöer. Denna substans visade sig ha särskilt starka effekter. Exponerade fiskar blev mer aktiva och spred sig över betydligt större ytor jämfört med kontrollfiskarna. Metaboliten hade en större inverkan på fiskarna än själva kokainet.
Kokain bryts hos människor snabbt ned till bensoylekgonin. Ämnet finns kvar längre i kroppen och når högre koncentrationer i naturen. Forskarna påpekar vidare att riskbedömningar som enbart fokuserar på kokain riskerar att underskatta de ekologiska effekterna av nedbrytningsprodukterna.
Betydande konsekvenser
Rörelse är en avgörande faktor för hur djur hittar föda och undviker rovdjur. Små förändringar i rörelsemönstret kan därför få betydande konsekvenser för hela populationer. Om föroreningar ändrar djurens sätt att röra sig påverkas habitatutnyttjande och relationen mellan rovdjur och bytesdjur.
Forskarna kräver nu flera åtgärder för att hantera situationen. Det inkluderar förbättrad avloppsrening och ökad övervakning av både droger och deras biprodukter i miljön. Riskbedömningarna behöver uppdateras för att spegla verkligheten. Droger är inte bara ett samhällsproblem utan utgör även en konkret miljöutmaning.
Ladda ned rapporten som pdf, på engelska
Stiftelsen har tidigare givit stöd till en liknande undersökning där läkemedelsresters påverkan på vild fix undersöktes.
Ladda ned rapporten om läkemedelsrester
Källa: Current Biology