Axel Wennblad i mitten tillsammans med delar av Stiftelsen styrelse.
EU-kommissionens förslag om fisket i Östersjön har kommit – nu måste regeringen bekänna färg!
Vi vet alla att Östersjön är i dålig kondition, det handlar bland annat om övergödning, miljögifter och överfiske. Dessutom innebär klimatförändringarna ytterligare stress på ekosystemet när vattnet blir varmare. Samtidigt så är fiskbestånden det som är enklast att påverka i positiv riktning på kort sikt. Ändå har EU:s Ministerråd misslyckats när det gäller torsken där EU-kommissionen tvingats att införa nödstopp av fisket.
Nu är det sillens tur och hittills har vi inte lyckats vända den nedåtgående kurvan. Regeringen har varit passiv, inte minst under våren när Sverige hade ordförandeskapet i EU och därmed stor möjlighet att påverka våra grannländer. Det storskaliga trålfisket har inte visat något eget ansvar för sillbeståndens långsiktiga utveckling. Tvärtom så har Havs-och vattenmyndigheten och Kustbevakningen pekat på brister i fiskets fångstrapprtering.
En annan utveckling är dock möjlig och det kan vi se i Öresund där det rått trålningsförbud av sjösäkerhetsskäl sedan 1932. Där trivs torsken med stora individer på 10 till 15 kg. Sillen och makrillen kommer in och nu också den spektakulära blåfenade tonfisken som kan väga flera hundra kilo.
Nu har EU-kommissionens förslag om fisket kommit och det innebär minskade kvoter och är ett steg i rätt riktning även om alla förslagen inte är klara. EU-kommissionen har lyssnat på de vetenskapliga råden från Havsforskningsrådet, ICES. Frågan är bara om det är tillräckligt men under alla omständigheter måste kvoterna betraktas som ett tak och begreppet är just ”MAXIMAL hållbar avkastning” och inte något man kan öka på som ministrarna länge tyckts tro.
Nu måste regeringen:
-Vid Ministerrådets möte i oktober med alla till buds stående medel stödja EU-kommissionens förslag och inte acceptera några kompromisser om ökat fiske. Vi har sett alldeles för många exempel på politisk kohandel där man ökat kvoterna.
-Flytta ut trålgränsen från 4 till 12 sjömil NU, det finns tillräckligt vetenskapligt stöd för det. Det finns dessutom ingen tid för den försöksverksamhet som Havs- och vattenmyndigheten föreslagit. Det kommer att ta alldeles för lång tid att lägga upp försök, att genomföra dem och att utvärdera resultaten.
-Ta initiativ till diskussioner om att införa ett temporärt förbud mot storskalig trålning med de andra EU-länderna runt Östersjön. Om inte nuvarande åtgärder är tillräckliga kommer det bli nödvändigt med radikala åtgärder och situationen är så allvarlig att Ministerrådet måste ha en plan B.
– Säkerställa att Havs- och vattenmyndigheten på ett effektivt och kvalitetssäkrat sätt genomför kontrollen av det storskaliga fisket efter sill. Det rör sig om ett fåtal fartyg så det borde vara möjligt med nuvarande resurser. Dessutom är data om fångster ett viktigt underlag för Havsforskningsrådets bedömning av framtida fiskekvoter så en underrapportering kan få allvarliga konsekvenser.
Trålbranschen måste:
– Ta ansvar för bestånden genom att förbinda sig att följa de vetenskapliga råden från Havsforskningsrådet, ICES. Detta oavsett vilka förslag EU-kommissionen lämnar och vilka beslut Ministerrådet fattar. Det är självklart att branschen tar ett ansvar om man vill kunna fiska långsiktigt.
-Se till att alla aktiva fiskare rapporterar all fångst och inte underrapporterar som Havs och Vattenmyndigheten och Kustbevakningen pekat på. Det är naturligtvis oacceptabelt att man inte rapporterar all sin fångst korrekt.
Vi vet inte om dessa åtgärder räcker, men vi vet att om vi inte ens gör det här så kommer situationen för sillen att försämras ytterligare. Om inte dessa åtgärder ger resultat kommer det därför bli nödvändigt att införa ett temporärt stopp för storskaligt trålfiske efter sill i hela Östersjön. Hur länge det stoppet måste vara vet vi inte på förhand utan det måste följas och utvärderas av Havsforskningsrådet.
Vi vet att sillen har avgörande betydelse inte bara för torsken utan också för laxen vilket vi redan ser tecken på, ”utan sill ingen lax”. Om vi inte kan ha livskraftiga bestånd av sill, lax och torsk riskerar hela Östersjöns ekosystem att förändras i grunden.
Axel Wenblad
Ordförande Stiftelsen Östersjölaxen
Tidigare ordförande Världsnaturfonden WWF
Tidigare GD Fiskeriverket