WWF Sverige och WWF:s Europakontor har bjudit intill en diskussion under Ocean Week om hur ny teknik kan användas för att förbättra fiskeriförvaltningen och bidra till att EU:s gemensamma fiskeripolitik genomförs fullt ut.
Bland deltagarna fanns flera erfarna och insatta personer, både som talare och i panelen:
Stephen Davies, rådgivare för strategisk framtidsanalys, forskning och vetenskap inom havspolitik vid Europeiska kommissionens generaldirektorat för havsfrågor och fiske, Sofie Eriksson, ledamot av Europaparlamentet för Socialdemokraterna, Sverige, Rasmus Nordqvist, ledamot av Europaparlamentet för De gröna/Europeiska fria alliansen, Danmark, Cathrine Pedersen Schirmer, senior policyansvarig för fiskefrågor vid FishSec, Sebastian Valanko, expert på marina ekosystem vid Internationella havsforskningsrådet (ICES), och Laure Guillevic, ansvarig för havspolitik vid WWF:s Europakontor.
Fokus
Sebastian Valanko från ICES berättade att fokus nu skiftar från rådgivning kring enskilda arter till att i stället ta hänsyn till hela ekosystemets dynamik – hur olika bestånd påverkar varandra och hur deras storlek förändrar balansen i havet. Han betonade också vikten av mer långsiktig rådgivning för att uppnå en hållbar förvaltning över tid.
Rasmus Nordqvist från Danmark framhöll att det redan finns stora mängder data om fiske och bifångster, men att dessa uppgifter inte används fullt ut. Han pekade på att bifångsterna i flera fall är mycket höga i de försök som gjorts och menade att kameraövervakning på fiskefartyg borde ha införts för länge sedan.
– Vi har inte längre tid att vänta, sa han. Det storskaliga fisket förstör våra hav och ekosystem, och all tillgänglig data visar tydligt att fiskbestånden är på väg att kollapsa. Nu krävs handling – tiden för dialog är över.
Bidra med data
Sofie Eriksson från Sverige betonade att både yrkesfisket och sportfisket i Sverige visar en vilja att bidra med data. Det gäller att samla in och använda dessa uppgifter för att skapa ett hållbart fiske.
Situationen för många fiskbestånd i Östersjön ser mycket allvarlig ut, var hennes uppfattning. Det finns några få ljusglimtar – till exempel sillbestånden i Rigabukten som fortfarande är relativt starka. De har förvaltats lokalt av småskaliga fiskare i nära samarbete med forskningen, vilket visar att hållbar förvaltning är möjlig.
Vi behöver se över hur fisket bedrivs i Östersjön och vilka metoder som faktiskt är lämpliga där. Bifångsterna måste minska, och vi måste bestämma hur den fisk som tas upp ska användas på bästa sätt.