Gustav Hellström är det senaste tillskottet till vår styrelse och för ett tag sedan så höll han sin docentföreläsning i Umeå. Vi var naturligtvis på plats och fick veta hur hans intresse för fiskar och laxen började och varför han vill veta vad fisken gör där nere, under ytan.

Det började i unga år, i en båt i Hälsingland tillsammans med Gunnar, en gammal man som Gustav hjälpte att meta mört och abborre för att hålla Gunnars alla katter med mat. 

– Gunnar var en tystlåten man så det fanns gott om tid att sitta och fundera där i båten, och jag tänkte mycket på vad fiskarna egentligen gjorde där nere under ytan. Det var där funderingar som jag tog med mig när jag blev äldre. Jag började plugga biologi på universitetet, och doktorerade till sist på abborrens beteende. Dessa studier baserades framförallt på fisk i akvarium, men jag var ju egentligen mest intresserad av vad fisken gjorde där ute i det vilda, berättar Gustav som idag forskar på just fiskars beteende och vandringar i sjöar, älvar och hav på Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå. En stor del av forskningen bygger på s.k telemetri, en metod att spåra fiskar med sändare. 

Gäller det landlevande djur så finns ju små GPS-sändare som enkelt och precist kan spåra ett enskilt djur i realtid. Men GPS teknik fungerar tyvärr inte under vatten. 

– Jag är lite avundsjuk på mina kollegor som så enkelt kan studera hur en björn, en lo eller en örn, rör sig.. Med fiskar är det mycket svårare. Vatten ställer till det när det kommer till tekniken. 

Infrastruktur

Vid sidan av att ta reda på hur våra fiskar vandrar och beter sig så handlar Gustavs forskning också om att bygga upp infrastruktur och utveckla teknik för att kunna spåra fiskar över stora områden.

– Jag har ett mycket nära samarbete med teknikutvecklare och idag finns det allt bättre läsningar för att spåra fisk i både sjö och hav. En sådan teknik är akustisk telemetri där fisken märks med en liten sändare som sänder ultraljudsignaler vilka kan detekteras av utplacerade mottagare under vatten. Vi håller på att bygga upp stora nätverk med mottagare ute i våra hav, längs kusterna och i våra stora sjöar. På det sättet så kan vi få väldigt mycket information om hur fiskar rör sig, deras överlevnad och beteende, säger Gustav. – Sån information är väldigt värdefull för förvaltningen.

 Spåra

En annan teknik som används för att spåra fiskar över större områden, t.ex arter som vandrar långt ut i Atlanten, är så kallade Pop-Up Satellite Transmitters (PSAT). Här märks fisken med en lite datalogger som samlar in information om djup, temperatur och ljus. Efter en viss tid släpper loggern från fisken och poppar upp till ytan, där den sänder informationen till forskarna via satellit.

– Genom det här datat kan man sedan räkna ut hur fisken har simmat i havet, säger Gustav. Det är en teknik som gett oss mycket ny information om arter som t.ex blåfenad tonfisk och stora hajar. 

– Vi vet väldigt lite om majoriteten av de stora vandringsfiskarna ut i haven. Den här tekniken kommer hjälpa oss att få mer kunskap de kommande åren. 

Grönlandshaj, eller Håkärring som den också kallas, är en storvuxen hajart som kan bli mycket gammal, flera hundra år. Den lever djupt nere i havet, och vi vet väldigt lite om dess beteende och biologi. 

– Vi märker Håkäring i Skagerrak med PSAT sändare, och studerar hur den vandrar och jagar. Första gången vi märkte dom trodde vi att sändarna skulle poppa upp utanför typ Grönland eller i norra Norge, men det visade sig att de är väldigt stationära och lever inom små områden där nere i djupet. 

Snabbsimmande

För storvuxna snabbsimmande arter, som t.ex blåfenad tonfisk och pelagiska hajar, så har man sett att vandringen ofta sker i korridorer där ute i havet. -Sådana vandringsstråk är viktiga att identifiera och på sikt försöka skydda säger Gustav. 

Just nu fokuserar Gustav mycket på att bättre förstå hur östersjölaxen vandrar ute i havet. – Trots årtionden av forskning så vet vi fortfarande mycket lite om laxens havsfas säger Gustav. Det är knepigt då mycket av dagens problem för laxen troligen är kopplat till just havsfasen. Genom att spåra havsvandringen hos både ung och vuxen lax så får vi allt bättre kunskap om var och när problemen uppstår. – ”Förhoppningsvis leder detta till att vi kan få till en mer funktionell förvaltning och bättre bevarandestrategier för östersjölaxen i framtiden”. 

Gustav Hellström har även jobbat med att spåra och kartlägga hur vår vilda lax vandrar och han är ny styrelseledamot i Stiftelsen för Östersjölaxen sedan 2023. 

Så här kan en sändare och en mottager se ut som används för att spåra hur fisk rör sig. Mottagaren flyter, placeras ute i vattnet, fast förankrad, medan sändaren opereras in i fisken.