Alla larmrapporter till trots och alla orostecken så finns det flera ljusglimtar i tillvaron – och det svenska fisket. Fisket i Hjälmaren är ett hållbart, lönsamt fiske – ett gott exempel och den blånfenade tonfiken är ett annat.
Det bedrivs ett fiske efter främst gös i Hjälmaren och det bedrivs året om med nät under isen på vintern och med nät och andra redskap under den isfria tiden på året. Det är ett hållbart fiske som också är lönsamt. Det senare är viktigt därför att inte sällan så ställs miljökrav, ekologi mot lönsamhet.
Tonfisken
Ett annat positivt tecken är återkomsten av den blåfenade tonfisken i södra Östersjön. Den fanns i svenska vatten, till och med en bit in i Östersjön, en bit in på 1950-talet innan den försvann, helt, på 1970-talet.
Mycket tyder på att det är en kombination av minskat fisketryck i Medelhavet i kombination med bytesfiskvandringar av främst sill och makrill som gjort att tonfisken besöker våra kuster igen. Arten är dock alltjämt rödlistad av IUCN eftersom man inte vet storleksordningen på beståndets totala utbredning.
Torped
Tonfisken kan beskrivas en levande torped, alla fenor utom stjärtfenan kan fällas in för att bilda en extremt specialiserad kroppsform med muskler som kan utveckla värme. Den blånade tonfisken kan bli upp till 3 meter och väga 500 kilo. Återkomsten de senaste 2-3 beror sannolikt på minskat fisketryck i Medelhavet.
Ett annat positivt tecken är att Fiskeforum är en mötesplats och att alla – olika intressenter, politiker, myndigheter, miljöer, besöksnäringarna, yrkesfiskare med flera faktiskt pratar med varandra – trots många gånger diametralt olika uppfattningar.