En konferens av det här slaget, där ett stort antal myndigheter, intresseorganisationer och beslutsfattare möts under två rätt intensiva dagar blir med viss nödvändighet en smula korthugget. Det är det viktigaste som gås igenom, men lika fullt så är det en mycket viktig plattform för att mötas och för att kunna lyfta olika saker och betrakta dem ur olika synvinklar.

Även om fokus på årets konferens inte hade fokus på kvoter, bestånd och hur våra vatten ska förvaltas, så som 2022 års konferens, så ligger larmrapporterna gällande sill/strömming och lax som mörka moln över årets konferens. Det går inte komma runt, eller förbi, det faktum att i stort sett alla tillgängliga data och statistik pekar mot att sillen/strömmingen är illa ute, riktigt illa ute och att flera laxbestånd är svaga och i vissa falla hotade. 

Reagerat

Stiftelsen för Östersjölaxen har som bekant reagerat kraftigt mot det finländska förslaget där 45 yrkesfiskare ska få bedriva något som kallas för ”vetenskapligt fiske”. En fråga i sammanhanget är hur Sverige kommer att ställa sig till det finländska förslaget. 

Svaret från Jens Persson, Havs- och Vattenmyndigheten är att Finland får diskutera frågan direkt med EU-kommissionen. Det kan tilläggas att det inte aktuellt med något liknande ”vetenskapligt fiske” i svenska vatten.

Forskarhåll

Från forskarhåll, i det här fallet SLU, så är det raka besked:

– Sill/strömming minskar i storlek och bestånden minskar och ska vi komma tillrätta med det så måste fisketrycket minskas.

Det är en generell rekommendation och från forskarhåll och gäller även den vilda laxen.

När det gäller laxen så kan två saker konstateras:

2023 är ett oroväckande svagt år – även i älvar, Torneälven, med ett historiskt starkt bestånd. Under 2023 så vandrade bara en femtedel så mycket lax upp i älven, jämfört med tidigare år.

Det är en trist trend som går igenom för i stort sett alla vatten med vild lax och vild öring.

Förklaringen

Förklaringen till den svaga uppvandringen tros vara minskad överlevnad i havet – och då var vi tillbaka där igen – ett tomt hav där maten (sill/strömming) saknas – huvudsakligen på grund av människans påverkan.

Noterbart i sammanhanget – tillgänglig statistik visar att merparten av den sill/strömming som fiskas upp går till djurfoder.