Vi kan göra skillnad

Östersjöns torskbestånd har kollapsat, sill/strömming står på ruinens brant och den vilda laxen och den vilda öringen är illa ute efter två katastrofår. Är redan katastrofen ett faktum, är det inte lika bra att ge upp?

– Jag förstår att det är lätt att fastna i de tankebanorna men det finns trots allt hopp. Östersjölaxen var på 90-talet nästan utrotad och ser vi till alla åtgärder som gjorts och hur beståndsutvecklingen sett ut fram till för några år sedan så är det en fantastisk framgångssaga, säger Thomas Johansson, Stiftelsen för Östersjölaxen och fortsätter:

– Dagens fångstkvoter för lax ligger på mindre än en tiondel jämfört med var de låg på under mitten av 1990-talet och det har införts förbud mot havsfisket på laxens uppväxtområden i södra Östersjön. Vi har under en rad av år sett hur alltmer lax föds i våra älvar, vandrar ut i havet och kommer tillbaka för att leka. Det har lett till en positiv utveckling av sportfiske och fisketurism i våra älvdalar. Vi har idag en stor grupp människor som lever direkt eller indirekt på det som brukar kallas besöksnäringar. Det är camping, hotell, fiskeguider och så vidare. Vi får inte glömma bort att fram till för två år sedan så pekade kurvorna i rätt riktning.

Konkret

Stiftelsen för Östersjölaxen jobbar mycket konkret för att skydda den vilda laxen och den vilda öringen. 2011, då stiftelsen bildades så fanns det 643 laxfällor längs den svenska Östersjökusten.

– Vi löser in de här fällorna och fångstplatserna, betalar för oss och arrenderar fiskeplatser där det annars hade kunnat ligga en laxfälla. På det sättet har vi, tillsammans med älvarnas förvaltningsorganisationer, fått ned antalet fällor till ner mot 260 fällor, berättar Thomas Johansson.

Ett lyckat exempel på ett målmedvetet arbete är återintroduktionen av lax, vild lax, i Kågeälven. Den älv där laxen var utrotad på grund av dammar i den nere delen av älven. Här har vi idag återigen vild lax och vild öring.

– Vi människor kan verkligen ställa till det men vi kan också, dessbättre, faktiskt, ställa saker tillrätta och till och med återställa en älv som, varit svårt märkt av flottning och en älv där laxen dött ut på grund av dammbyggen.

Utryckning

Ett annat exempel är en brandkårsutryckning för att rädda Ljunganlaxen, laxen i Ljungan, ett bestånd som är svårt hotat och svagt.

– För några år sedan, 2021, så fick vi information om att det skulle sättas ut fällor i Ljungans mynning och det visade sig att det fanns inget förbud mot det. Det fanns ett kryphål i regelverket så den yrkesfiskaren som tänkte fiska gjorde inget fel men det hade kunnat innebära en katastrof för Ljungans svaga bestånd där varenda enskild individ, varje lax, är extremt viktig.

– Då gjorde vi en brandkårsutryckning i samarbete med Ljungans fiskevårdsområdesföreningar, förhandlade med den aktuella fiskaren, och betalade för att han skulle plocka bort fällorna. Året efter korrigerade Havs- och vattenmyndigheten regelverket så idag är det inte tillåtet att fiska med laxfällor i närheten av Ljungan.

– Så även om det ser nattsvart ut, om vi tycker att våra politiker inte agerar tillräckligt snabbt och att saker går åt fel håll så inte bara kan vi göra skillnad, vi gör skillnad.

Stiftelsen för Östersjölaxen sitter också med i en rad olika grupper och sammanslutningar tillsammans med Östersjölaxälvar i Samverkan.

– Vid sidan av att arrendera fiskeplatser så lägger vi, Stiftelsen, ned massor med tid på det vi kallar påverkansarbete. Vi sitter med i de grupper som lämnar synpunkter till ICES, det Internationella havsforskningsrådet, till EU-kommissionen, vi är med och träffar politiker i Bryssel och här hemma. Vi deltar på konferenser, seminarier och bara under 2024 så besökte vi drygt 70 olika förvaltningsorganisationer runt om i landet. Vi lägger inte pengar på dyra lobbyister utan vi lobbar själva. Förutom det så bevakar vi det som händer, vi skriver texter, artiklar och inlägg för att upplysa och utbilda. Vi har två hemsidor, balticsalmonfund.com och laxskyddare.se och kanaler i sociala medier – och allt det med en personalstyrka på 1,5 personer, säger Axel Wenblad, Stiftelsens ordförande.

– Konfucius lär ha sagt ”Bättre att tända ett ljus än aldrig så litet än att förbanna mörkret.” Det är det som styr vårt arbete för vi tror på att alla inte kan göra allt, men alla kan göra något. Vi tror också, att hur mörk framtiden än kan se ut så kan vi, och många med oss, alla vi tillsammans, kan göra skillnad.