Isafold

 Långt ut i vårt innanhav Östersjön fiskar stora fartyg, trålare, som med sofistikerad teknik kan agera likt en dammsugare och leta reda på fiskstim som ringas in, fångas och  blir en proteinsörja med en mängd olika arter. All fisk som fångas pumpas sedan över till en fabrik för att bli till fiskmjöl och fiskolja som i huvudsak blir djurfoder.

Det är de här stora fartygen som pekas ut som det som rubbat balansen i vårt innanhavs känsliga ekosystem och som lett till att vissa fiskbestånd nu håller på att kollapsa. I rättvisans namn ska sägas att det finns fler faktorer som pekas ut, miljögifter, övergödning och ett hav som blir allt varmare.

Den dramatiskt minskade tillgången på fisk märks nu bland de småskaliga yrkesfiskarna längs kusten som i ett allt högre tonläge efterlyser politiska åtgärder, där en utflyttad trålgräns ingår och det hörs även krav på förbud mot industritrålarna.

Fartyg

Så vad är det då för fartyg som hamnat i kritikernas fokus?

Stiftelsen för Östersjölaxen har gjort ett studiebesök på en av dessa havets giganter, nästan 90 meter lång med den senaste tekniken för att hitta fisk.

Hon heter Isafold, och fiskar till vardags i Nordatlanten och Nordsjön, alltså inte i Östersjön, men liknande fartyg finns i Östersjön så hon representerar en typ av fartyg, den typ av fiskfabriker, industritrålare som är föremål för kritiken.

Isofold är 88 meter lång och 20 meter bred och sjösattes år 2022. Det finns liknande fartyg som fiskar inne i Östersjön men huvuddelen av Östersjöflottan består av båtar från 25 till 50 meter.

Isafold kan lasta och lagra 3 800 kubikmeter fisk i sina tankar och fånga upp till 1 000 ton i ett enda trålsvep. Fartyget, som kostar i storleksordningen en halv miljard svenska kronor är försedd med den senaste tekniken för att hitta fisk ute i havet. Bland annat så finns mycket avancerade ekolod och scannrar som, under optimala förhållanden, kan täcka en yta runt båten på hela 10 kilometer, en mil.

Lyfts

Den fisk som fångas lyfts inte ombord, som tidigare, utan fisken, all fisk som fångas pumpas ombord. Fisken pumpas upp i båtens tankar direkt ur trålen med en kapacitet på hela 25 ton i minuten och allt hanteras av en besättning på bara nio personer.

Det industritrålarna fångar i Östersjön fraktas bland annat ned till den danska fiskmjölsfabriken FF Skagen, Europas största fiskmjölsfabrik. Här lossas nästan all den fisk som trålas upp i Östersjön av industritrålarna.

Fabriken tar emot runt 450 000 ton fisk varje år där 10-15% av den fisken som landas kommer från Östersjön. Sett till den totala mängd som industritrålarna fångar så blir en god bit över 90% djurfoder, alltså inte mat för människor. Det är i huvudsak foder för grisar, höns och pälsdjur (minkar) och fiskfoder till de norska laxodlingarna.

Miljögifter

Innan fisken kan bli foder så måste den renas från miljögifter, dioxin, PCB, PFAS och många fler gifter tas bort från fisken under olika behandlingssteg. Fisk som fångas uppe i Bottniska viken har över 100 och ända upp till 1 000 gånger så höga halter av dioxin, PCB och PFAS som fisk som fångats i Nordsjön och Atlanten. Uppgifterna kommer från Claes Christoffersson, kvalitetschef på fiskmjölsfabriken FF Skagen.

Industritrålarnas verksamhet, kapacitet och effektivitet leder till en rad problem.

– Låt oss börja med det vi vet eller tror oss veta, bifångsterna. Det finns sammanställda siffror från flera vetenskapliga fisken, en sammanställning som gjordes från 2011 som visade att det kan handla om stora mängder lax som oavsiktligt fångas vid trålfisket. 1 lax per 5,8 ton fångst. Sanningen är att vi inte vet hur stora bifångsterna är. Det industritrålarna plockar upp är att betrakta som en fisksörja, protein, som pumpas upp i fartygens tankar där den kan förvaras i upp till två veckors tid innan den pumpas över till fiskmjölsfabriken. Det är i det närmaste omöjligt för Kustbevakningen att kontrollera vilka arter och vilken fördelning det är frågan om. Det är därför omöjligt i nuläget att säga hur många laxar som eventuellt fångas, säger Thomas Johansson, Stiftelsen för Östersjölaxen och fortsätter:

– Det vi däremot vet är att laxen följer sill och skarpsill eftersom det är laxens mat och det är alltså högst sannolikt att lax fångas som bifångst av industritrålarna.

Av det följer att ökade kvoter för sill och skarpsill kommer att leda till att fångst av lax, som bifångst också kommer att öka.

Det blir med nödvändighet mycket siffror och för att få lite perspektiv på mängden, den uppskattade mängden lax som fångas som bifångst, så kan den ställas mot senare års totala fiskekvoter för lax i Östersjön.

289 827 ton sill/strömming och skarpsill är EU-kvoten för 2025. Med en bifångst på 1 lax per 5,8 ton trålfångst på arterna sill/strömming och skarpsill så skulle det innebära en bifångst av lax i Östersjöfisket på 49 970 individer. De siffrorna bygger på en vetenskaplig undersökning som gjordes runt 2011, alltså ganska gamla siffror och osäkra skattningar på hur stora bifångsterna är, men det är lika fullt det som finns tillgängligt.

Ställt i relation till EU kvoten för 2025 som är på 34 787 laxar så överstiger bifångsterna de beslutade kvoterna med bred marginal. Nu ska följande tas med i beaktande – de bifångster som. sammanställdes 2011 handlade om liten lax, under minimimått och en stor del av den laxen, postsmolt, skulle sannolikt inte nått vuxen ålder.

Jämförelsen haltar därför så se det enbart som en sifferjämförelse.

Arter i fet stil är de arter som trålas.

Siffrorna kommer från Havs- och Vattenmyndigheten och är för 2025.

Det finns en färskare finsk undersökning från Bottenhavet genomförd 2024 som indikerar att det kan handla om 1 lax per ton fångad sill/strömming och skarpsill. Det ska sägas att den undersökningen bygger på ett begränsat fiske. Skulle det faktiskt röra sig om en lax per ton vid trålfisket så skulle det vara förödande då det i så fall skulle handla om närmare 290 000 laxar som skulle fångas som bifångst.

– Oavsett vilken av de här två undersökningarna som du väljer att tro på så handlar det om stora mängder lax som fångas utanför alla kvoter, utan kontroll, och tillsyn, säger Thomas Johansson.

Påtagligt hot

– Därför är de här industritrålare ett så allvarligt och påtagligt hot mot Östersjöns hela ekosystem. Även de mindre båtarna har ny, avancerad teknik och de fiskar snabbare, mer effektivt än tidigare. De fångar mer fisk, som, inte blir till mat utan som går till djurfoder så det som sker nu är att ett helt innanhavs ekosystem är på väg att kollapsa för att efterfrågan på fiskmjöl är så stor, konstaterar Thomas Johansson.

Förorenat

Tilläggas kan att Östersjön, vårt innanhav, är ett av världens mest förorenade innanhav och har så höga halter av miljögifter så att det svenska Livsmedelsverket avråder från att äta fet fisk fångad i Östersjön, däribland lax.

Därför är det bara är Sverige, Finland och Lettland som har ett undantag från övriga EU länder och som får saluföra fet fisk från Östersjön. Striden, politiskt och miljömässigt står alltså runt en fiskart som vi inte bör äta.

Detta faktum är också ett argument från de som företräder de stora trålarna. Ett argument för ett fortsatt storskaligt fiske i Östersjön. Den fisk som fångas bör inte ätas och då menar trålarnas intresseorganisationer att det är bättre att nyttja fisken i Östersjön som foder och på det sättet fortsatt hålla igång fiskeindustrin.

– Priset vi tvingas att betala är ett kollapsat ekosystem, ett mycket högt pris, därför att tillsammans med annan, i första hand mänsklig påverkan så är en rad arter i Östersjön illa ute och faktiskt havets hela ekosystem. Därför anser vi att vi måste göra det vi kan, stoppa allt fiske i fem år medan vi tar reda på vad som har hänt. Vi kan inte utrota fiskarter med argumentet att de går till djurfoder, menar Thomas Johansson.

* I ICES WGBAST rapporten från 2011 finns information om andel bifångst av lax vid provfisken med trål. Informationen på sidan 126 under kapitel 4.4.3